Sofie

Why didn´t you tell me?

I understand now why you were so strange.
But why didn´t you tell me earlier?
I guess I understod what was going on,
but I didn´t wanna say anything at all.

Why didn´t you tell me?
I would have wanted to know!
Why didn´t you tell me?
I could have been there for you!

You were afraid of what everyone would say.
Why now, you are to young!
That´s what they would have said.
But now you know I´ll always be here for you!

Why didn´t you tell me?
I would have wanted to know!
Why didn´t you tell me?
I could have been there for you!

Åh vilken härlig dag jag hade igår, och härliga långa promenader. Promenerandet började här hemma, målet var Tunvallaskolan. Hittade skolan efter lite om och men, hittade även den person jag sökte. Fick en rätt rolig respons när han såg mig. -Vad gör du här?       Den personen, gud va jag har saknat honom. Måste se till att det blir oftare.

Promenaden fortsatte till Skäggetorp, där vi skulle hämta Alfons. Påvägen till skägget blevd det mycket prat om den nya skolan och alla de nya kompisarna. Han tyckte att det var lite jobbigt att allt va så nytt och läskigt. Självklart blev det mycket prat om annat också. När Alfons såg vem som var med för att hämta honom blev han hur glad som helst. Han tjatar om Casper nästan varje dag. Han är ju van att träffa honom ofta.

Stackars Casper, vilken elak moster du har. Han gick hela vägen från skolan till skägget och från skägget in till stan. Väl hemma ville han bara sitta och mysa med kusinen, tätt ihop satt dem i soffan och kollade på Lejonkungen. Efter filmen blev det mat, mitt i maten kom mormor och morfar Sture på besök. Både Casper och Alfons blev jätte glada och skulle ha mormors uppmärksamhet. Men Casper övergav mormor när jag sa att jag skulle baka kladdkaka.

Än en gång vilken elak moster jag är, eller? Jag lämnade över receptet och alla ingredienser till Casper, och han va hur duktig som helst på att både läsa och mäta upp allt. Det kan inte vara bra att ha en moster som läser till lärare och just nu läser om barns språkliga inlärning. Utan att säga det till Casper fick jag honom och träna sin läsning och matematik. Det enda han hade lite problem med var alla förkortningar (tsk, msk). Den roligaste synen fick vi alla när Casper satt och åt upp den smet som bliev över i kastrullen. Haha, synd att kameran var slut på batterier. Jag lovar att kladdkaka blev super god och Casper var stolt över allt han hade gjort.

Senare på kvällen när hans pappa kom och hämtade honom var han trött kan jag lova. En halv dag med att bara vara ute och gå, sedan leka med Alfons, bakat kaka och ätit kakan, gör att man blir trött. Jag fick reda på idag att Casper hade slocknat nästan direkt när han kom hem.

Nästa gång måste jag se till att ha batterier i kameran och inte gå så långa promenader...Förlåt Casper!

Jag fick ett brev från försäkringskassan igår, konstigt tyckte jag. Det är inte varje dag man får ett brev därifrån. Nervös och nyficken öppnade jag kuvertet och fick en chock. Försäkringskassan hade fått information om att jag skulle flytta eller arbeta utomlands, vilken överaskning för det visste jag inte ens själv att jag skulle göra. Saken är den att de inte kan ha skickat brevet fel för det var min adress och mitt personnr. Då kan man fråga sig om vem som helst kan ringa till försäkringskassan och säga att någon ska flytta utomlands? Detta måste redas upp så idag ska jag sätta mig i den inte så roliga telefonkön som man alltid fastnar i när man ringer dit. Telefonkö ca 20-30min sen får man prata med en person i 30sek, men med min vanliga tur får jag väl prata med någon som inte kan svara på min fråga och blir därför kopplad vidare till tre andra personer som inte heller kan svara på frågan.

Ett stort plus var att igår fick vi även kontraktet till den nya lägenheten, inflytt 1juli. Då måste vi först börja med att grundligt städa den nya eftersom de som bor där nu har hund, vilket inte är så bra för Alfons. Alla lägenheter där det har bott pälsdjur kan jag tycka ska saneras innan den nya hyresgästen flyttar in, pågrund av att det faktiskt kan vara skadligt för allergiker om det inte är ordentligt städat. Men det är min åsikt.

Nu blir det frukost och sedan åka på studiebesök till Hjulsbro, en förskola som är ett personalkooperativ. Det ska bli roligt att se vad det är för skillnad mot en kommunal förskola.

Kan väl börja med att skriva vilket årtal jag och Pjer flyttade till vår första egna lägenhet, detta var 2004. Alltså 5år sedan, under dessa 5år har vi dock flyttat 5ggr också. Nu kommer vi till det som rubriken syftar på, förhoppningsvis flyttar vi igen nu i sommar. Vi vet attvi är jobbiga och det verkar inte som att vi kan bo på ett ställe speciellt länge.

Det som gör att vi flyttar nu är ekonomin, lägenheten vi tittade på igår var lite mindre och billigare än den vi bor nu. Det dunder sköna med den nya lägenheten är att det finns balkong, något jag inte trodde att jag skulle sakna så mycket. Tänk va skönt att kunna ta morgon kaffe och ciggen på balkongen i solen....Hm jag längtar. Men vi får snällt vänta tills på måndag för att få reda på om vi får den.

Så nu är det bara att hålla tummarna!!!!!!!!!!!!!!!!

Idag har det varit en väldigt seg dag, segheten började iofs redan igår kväll. Satt uppe till 01:30 (ca) för att skriva färdigt mitt paper som skulle in till litteraturseminariet idag. Vaknade av alarmet kl 6 helt död, somnade om och vakande en halvtimme senare. Gick motstridigt upp ur sängen, och där började gäspandet. Gäspande gav jag mig iväg med Alfons till Skägget som vanligt. Sedan ner till resecentrrum för att åka till NKPG och vfu-intro, hål i schemat på tre timmar. I tre timmar satt hela lilla gruppen hemma hos Anna-Sara och drack kaffe och bubblade om allt och ingenting. Segt? Ja det tyckte vi alla...

Litteraturseminariet blev väldigt segt för vi var alla trötta och ville där ifrån. Det blev iaf diskussioner, nivån på dem kanske inte var den högsta men det är gjort och alla var där.

Inte en dag som denna på väldigt länge nu tack.....

I morgon har vi vårt första litteraturseminarium för denna kurs. Den boken vi ska behandla är Lärande i praktiken, vi ska ha skrivit ett paper och mailat frågeställningar till handledare. Hur skriver man ett paper om bokens mest centrala innehåll om man bara ska ha läst tre kapitel? Känner på mig att mina frågeställningar blir ganska lätta, ska ta och läsa igenom mina anteckningar och formulera nåt.

Nu ska Prinsen i säng sedan blir det mer Lärande i praktiken, och kanske lite skvallrande med Ania. Kan inte fatta att det kan hända så mycket i en människas liv som det gör i hennes!!!!

Bye bye

Den 5 augusti bär det av på nya äventyr för Alfons, han börjar på "dagis" (förskola). Det jobbiga är nu i sommar så får han fortfarande vara kvar i Skägget. Men platsen är vår, ringde och tackade JA för en stund sedan. Så himla skönt, nu måste bara jag ha nåt att göra i sommar också. Helst nåt som man tjänar pengar på.... Det är bara att bege sig in på ams.se och söka alla jobb man hittar. Just nu kan jag tänka mig att ta vad som helst, bara jag har ett jobb i sommar.

Ska till Priso och handla nu, frisk luft och solens sköna strålar väntar på mig och den tillfrisknande prinsen Eriksson...

Igår var det vår väder så det heter duga, efter lunch var vi ute i lekparken. Senare bar det av in till Skägget, farmor och farfar rättare sagt. I Skägget blev det kaffe, mat och kortspel, Pjer och hans syskon gick även till basketplanen och spelade lite. Det blev ganska sent, vi var hemma vid 21:00. Alfons somnade fort när vi kom hem, trött efter en hel eftermiddag hemma oss farmor och farfar. För hans del hade det blivit mycket bok läsande och väldigt många försök att få William att leka med honom.

Idag blir det städning och lite senare får vi besök av dem vi besökte igår. Så nu är det städning som gäller.....

Jag vill inte vara den duktiga storasystern längre, orkar inte vara den som klarar allt själv. Definitivt orkar jag inte vara den som alltid är glad och som ska hjälpa andra. Det är slut på att vara så.

För ett tag sedan fick jag reda på att min syster en engång bara skiter i allt. För cirka 2 år sedan blev hon iväg skickad till ett ställe i småland för atthon inte kunde ta hand om sin ekonomi. Räkningar blev inte betalda, pengarna gick till annat. När hon kom där ifrån trodde alla att hon hade förändrats, det hade hon men bara för ett tag. Min älskade mamma gick in som borgenär för att hon skulle ha någonstans att bo. Det gick ett tag, hyran betalade jag och resten av räkningarna var på autogiro. Den senaste hyran jag betalade var den för januari, sen skullehon sköta det själv.

Nu för cirka 2-3 veckor sedan fick jag reda på att hon inte har betalt hyrorna alls. Ett rakt slag i ansiktet, TACK. Mamma får nu stå och betala hyran eftersom vi inte kan få tag i min syster. Hade det bara varit henne hade jag inte brytt mig det hade inte gjort lika ont. Men det är ju mina äglar som far illa ut, eftersom hon inte verkar bry sig om att dem har det bra.

Hade jag haft tid, ork och ekonomi så hade jag sett till att det var jag som tog hand om dem. Men så är inte fallet, visst jag har lusten att ta dem men tiden och ekonomin tillåter inte det just nu. Därför vill jag bara vara säker på att dem får den tid, ork och glädjen som barn ska ha.

Därför känns det som att det bara finns en sak att göra. Men det är nog det svåraste beslutet som jag kommer att behöva fatta i hela mitt liv. Men jag vill verkligen att dem ska växa upp och veta att dem betyder nåt och att dem har lika mycket rätt som vem som helst att varalyckliga.

Jag är ärligt talat glad och lyckligt lottad som har mina herrar Eriksson. Pjer är den bästa pojkvännen som finns, Alfons är mitt allt finns inget jag inte skulle göra för honom. Men det spelar ingen roll att dem finns här med mig, mina tankar är med mina minsta systerbarn. Hur mår dem, hur har dem det? Är de frågorna som spinner i mitt huvud. När jag kom hem från NKPG i torsdags fanns bara dem i mina tankar. Vad kan jag gör för att dem ska få det bättre? Jag skulle vilja göra allt för dem båda. Det bästa för dem just nu skulle vara att komma där ifrån. Jag måste sätta mig ner och väga fördelarna mot nackdelarn, kanske det svåraste av mina beslut någonsin.

Jag  är en av personerna som verkligen inte vill att man ska sära på familjer, men när man vet att barnen inte mår bra av att leva på detta vis så finns det inget annat val. I helgen ska jag läsa på och prata med familjen,  beslutet är nog redan taget från min sida. Jag måste vara den som gör detta.

Jag vet att du kommer hata mig, det har jag inga problem med nu faktiskt. Det som kommer göra mig glad och lättad är att jag vet att mina änglar är trygga och glada....

Idag va en tung dag, idag skrev jag av mig mina mest gömda tankar och känslor. När det väl var klart, svart på vitt kände jag mig faktiskt lättad. Jag vet inte varför jag har så svårt att säga rakt ut vad jag tänker och känner. Nu är det gjort, nu är det ute! Känslan jag har nu är bara lättnad....

Nu skiter jag i hur detta tas av dem som läser detta. Den som det är riktat till kommer ändå inte att läsa detta...
Varför har du så svårt att se, allt som gått fel är ditt egna fel. Ditt ansvar = ditt misslyckande, skjut inte över skulden på den personen som stöttat dig mest. Är så trött på att det alltid varit du som kommit i första hand, även om du är vuxen nu. Var tacksam för all hjälp och stöttning som du fått! Problemet är att du fått för mycket hjälp och aldrig fått stå för dina misslyckanden själv. Det har alltid funnits någon som hjälpt dig, men vad har vi fått tillbaka? Lögner och svek och blivit beskyllda för att du inte orkar med ditt ansvar som vuxen människa.

Jag känner mig sviken av dig, jag har alltid funnits där och stöttat precis som många andra. Nu är jag trött på detta för så fort något går snett får vi skiten, det är vi som får gå och skämmas för att vi vill ditt bästa. Men visst vill du ha det så, så ska du få ha det så. Tro inte att jag kommer stå där och ta emot dig med öppna armar när din "verklighet" faller samman. Förtroendet för dig som person försvann när du struntade i alla som hjälpt dig, lögnerna som du spred sliter i mitt hjärta. Jag trodde att du hade förändrats och ville klara dig själv! HA där fick jag så jag teg.

Pengar, räkningar och barn är en del av de flestas liv, många klarar av det själva. Visst lite hjälp kan alla behöva, men alla försöker att klara vuxen livet själva. Det finns ingen människa i världen som vill leva som misslyckade, inte ens du hoppas jag.

En sak som dock aldrig kommer att ändras är att du är en del av mitt liv, min syster. Tydligen betyder inte din familj något för dig längre, om den hade gjort det hade du inte gjort på det här sättet. Det gör ont att skriva det men mitt förtroende för dig är lågt. Du ska inte förvänta dig att jag kommer lita på dig mer, ett förtroende tar lång tid att bygga upp igen. Det är egentligen synd att du inte läser det som jag har skrivit, då skulle du veta att detta bara skapar smärta hos dem som bryr sig. Du kommer alltid vara min syster men jag kommer nog aldrig mer kunna lita på dig som jag en gång gjort. Du fick mig att känna mig som skit när du gör så här. Vem har alltid ställt upp på dig? Jo din familj!

Hoppas du får ett underbart liv. Kom ihåg att det finns dem som brytt sig om dig! Det som gör mest ont i hjärtat är att slitas ifrån mina underbara syskonbarn, moster kommer jag alltid vara men kommer dem veta vem jag är?

Nu är jag mer tacksam för alla som ställer upp för mig. TACK! Men jag vet inte om jag kommer klara av att ställa upp på en annan människa lika mycket igen...