Sofie

Jag vill inte vara den duktiga storasystern längre, orkar inte vara den som klarar allt själv. Definitivt orkar jag inte vara den som alltid är glad och som ska hjälpa andra. Det är slut på att vara så.

För ett tag sedan fick jag reda på att min syster en engång bara skiter i allt. För cirka 2 år sedan blev hon iväg skickad till ett ställe i småland för atthon inte kunde ta hand om sin ekonomi. Räkningar blev inte betalda, pengarna gick till annat. När hon kom där ifrån trodde alla att hon hade förändrats, det hade hon men bara för ett tag. Min älskade mamma gick in som borgenär för att hon skulle ha någonstans att bo. Det gick ett tag, hyran betalade jag och resten av räkningarna var på autogiro. Den senaste hyran jag betalade var den för januari, sen skullehon sköta det själv.

Nu för cirka 2-3 veckor sedan fick jag reda på att hon inte har betalt hyrorna alls. Ett rakt slag i ansiktet, TACK. Mamma får nu stå och betala hyran eftersom vi inte kan få tag i min syster. Hade det bara varit henne hade jag inte brytt mig det hade inte gjort lika ont. Men det är ju mina äglar som far illa ut, eftersom hon inte verkar bry sig om att dem har det bra.

Hade jag haft tid, ork och ekonomi så hade jag sett till att det var jag som tog hand om dem. Men så är inte fallet, visst jag har lusten att ta dem men tiden och ekonomin tillåter inte det just nu. Därför vill jag bara vara säker på att dem får den tid, ork och glädjen som barn ska ha.

Därför känns det som att det bara finns en sak att göra. Men det är nog det svåraste beslutet som jag kommer att behöva fatta i hela mitt liv. Men jag vill verkligen att dem ska växa upp och veta att dem betyder nåt och att dem har lika mycket rätt som vem som helst att varalyckliga.