Sofie

Nu skiter jag i hur detta tas av dem som läser detta. Den som det är riktat till kommer ändå inte att läsa detta...
Varför har du så svårt att se, allt som gått fel är ditt egna fel. Ditt ansvar = ditt misslyckande, skjut inte över skulden på den personen som stöttat dig mest. Är så trött på att det alltid varit du som kommit i första hand, även om du är vuxen nu. Var tacksam för all hjälp och stöttning som du fått! Problemet är att du fått för mycket hjälp och aldrig fått stå för dina misslyckanden själv. Det har alltid funnits någon som hjälpt dig, men vad har vi fått tillbaka? Lögner och svek och blivit beskyllda för att du inte orkar med ditt ansvar som vuxen människa.

Jag känner mig sviken av dig, jag har alltid funnits där och stöttat precis som många andra. Nu är jag trött på detta för så fort något går snett får vi skiten, det är vi som får gå och skämmas för att vi vill ditt bästa. Men visst vill du ha det så, så ska du få ha det så. Tro inte att jag kommer stå där och ta emot dig med öppna armar när din "verklighet" faller samman. Förtroendet för dig som person försvann när du struntade i alla som hjälpt dig, lögnerna som du spred sliter i mitt hjärta. Jag trodde att du hade förändrats och ville klara dig själv! HA där fick jag så jag teg.

Pengar, räkningar och barn är en del av de flestas liv, många klarar av det själva. Visst lite hjälp kan alla behöva, men alla försöker att klara vuxen livet själva. Det finns ingen människa i världen som vill leva som misslyckade, inte ens du hoppas jag.

En sak som dock aldrig kommer att ändras är att du är en del av mitt liv, min syster. Tydligen betyder inte din familj något för dig längre, om den hade gjort det hade du inte gjort på det här sättet. Det gör ont att skriva det men mitt förtroende för dig är lågt. Du ska inte förvänta dig att jag kommer lita på dig mer, ett förtroende tar lång tid att bygga upp igen. Det är egentligen synd att du inte läser det som jag har skrivit, då skulle du veta att detta bara skapar smärta hos dem som bryr sig. Du kommer alltid vara min syster men jag kommer nog aldrig mer kunna lita på dig som jag en gång gjort. Du fick mig att känna mig som skit när du gör så här. Vem har alltid ställt upp på dig? Jo din familj!

Hoppas du får ett underbart liv. Kom ihåg att det finns dem som brytt sig om dig! Det som gör mest ont i hjärtat är att slitas ifrån mina underbara syskonbarn, moster kommer jag alltid vara men kommer dem veta vem jag är?

Nu är jag mer tacksam för alla som ställer upp för mig. TACK! Men jag vet inte om jag kommer klara av att ställa upp på en annan människa lika mycket igen...