A walk to remember....
Filmer och böcker är ett konstigt fenomen. Eller är det bara jag som tycker det?
I alla fall, så hittade jag för ett par år sedan en bok som jag verkligen fastnade för, inget verkligt eller så men den etsade sig fast i huvudet på mig. Några år senare såg jag även filmatiseringen av boken och jag blev inte besviken.
Problemet är bara att när jag ser filmen eller läser boken, sitter jag och tjuter som ett litet barn. Spelar ingen roll om jag bara ser slutet av filmen, jag tjuter iaf.
Så varje gång jag känner för att vilja gråta kan jag sätta mig och kolla på filmen, bara för att. Den hjälper mig verkligen att vara tacksam för det jag har i mitt liv och skulle inte vilja byta ut det mot någonting.
I alla fall, så hittade jag för ett par år sedan en bok som jag verkligen fastnade för, inget verkligt eller så men den etsade sig fast i huvudet på mig. Några år senare såg jag även filmatiseringen av boken och jag blev inte besviken.
Problemet är bara att när jag ser filmen eller läser boken, sitter jag och tjuter som ett litet barn. Spelar ingen roll om jag bara ser slutet av filmen, jag tjuter iaf.
Så varje gång jag känner för att vilja gråta kan jag sätta mig och kolla på filmen, bara för att. Den hjälper mig verkligen att vara tacksam för det jag har i mitt liv och skulle inte vilja byta ut det mot någonting.
Kommentarer
Trackback