I morgon är det en väldigt speciell dag!
Det är då ett år sedan min underbara pojkvän överraskade mig med blommor, middag på Olympia och det bästa av allt, ringarna som sitter på våra fingrar. Vi firade då 10 år tillsammans! Shit va tiden sprungit iväg...
Det har varit 10 händelserika år vi haft tillsammans och jag älskar honom av hela mitt hjärta. Visst vi har haft våra upp och ner gångar, men vem har inte haft det?!
I morgon blir minstingen här hemma 3 veckor, det har också gått fort. Kan fortfarande ha svårt att förstå att han verkligen är här hemma med oss. Att vi är fyra i familjen istället för tre!
Vem är vem?
Båda mina pojkar är så otroligt lika så!
Snart matdags igen så nu ska det fixas lite här hemma innan...
Det har varit 10 händelserika år vi haft tillsammans och jag älskar honom av hela mitt hjärta. Visst vi har haft våra upp och ner gångar, men vem har inte haft det?!
I morgon blir minstingen här hemma 3 veckor, det har också gått fort. Kan fortfarande ha svårt att förstå att han verkligen är här hemma med oss. Att vi är fyra i familjen istället för tre!
Vem är vem?
Båda mina pojkar är så otroligt lika så!
Snart matdags igen så nu ska det fixas lite här hemma innan...
Tiden går ganska fort men ändå...
ganska sakta.
Jag vill inget annat än att denna bebis ska komma ut NU, jag är allvarligt trött på att vara gravid. Istället för att ha en bebis i magen vill jag ha en bebis i min famn. En liten människa som vi kan gosa med och lukta på!
Och det är nu som alla jobbiga frågor börjar komma....Visst alla frågar för att dem bryr sig/är nyfikna, men alla som någongång varit gravid vet vad jag menar. Det finns inga jobbigare frågor än: Har du kännt nåt än? Har det inte satt igång än? När var det nu igen?.
Nej nu är det Bolibompa med Alfons innan det är dags för morgonpromenaden till förskolan...
Jag vill inget annat än att denna bebis ska komma ut NU, jag är allvarligt trött på att vara gravid. Istället för att ha en bebis i magen vill jag ha en bebis i min famn. En liten människa som vi kan gosa med och lukta på!
Och det är nu som alla jobbiga frågor börjar komma....Visst alla frågar för att dem bryr sig/är nyfikna, men alla som någongång varit gravid vet vad jag menar. Det finns inga jobbigare frågor än: Har du kännt nåt än? Har det inte satt igång än? När var det nu igen?.
Nej nu är det Bolibompa med Alfons innan det är dags för morgonpromenaden till förskolan...
15 dagar kvar av beräknad tid....
Och jag börjar bli ganska trött på att vänta, även ganska trött på att ha en rumpa uppstickande i revbenen. Jag ska väll inte klaga, kommer säkert sakna allt detta när det är över, men just nu är jag bara trött i stösta allmännhet på att vara gravid. Jag vill ju faktiskt se vad det är för en liten person som orsakar mina sömnlösa nätter och ständiga toalettbesök.
Tror även att Alfons är ganska trött på att ha en mamma som näst intill inte har nått tålamod längre. Och nu är det ju faktiskt september, han har haft sten koll på vilken månad det har varit sedan i juli. Här om dagen hade han ett ganska roligt samtal med magen när vi satt i soffan och myste, efter ett tag ställde han sig upp och la båda händerna på magen och utbrister: -Kom igen nu magen! Kom igen då!
Vet inte riktigt vad han menade med sin kommentar men jag tolkar den som om även han är trött på att vänta på sin bebis.
Vi hoppas att bebisen bestämmer sig för att komma ut till oss snart, den behöver inte nödvändigtvis stanna kvar alla dessa 15 dagar. Vi längtar alla tre efter att bli fyra!
Tror även att Alfons är ganska trött på att ha en mamma som näst intill inte har nått tålamod längre. Och nu är det ju faktiskt september, han har haft sten koll på vilken månad det har varit sedan i juli. Här om dagen hade han ett ganska roligt samtal med magen när vi satt i soffan och myste, efter ett tag ställde han sig upp och la båda händerna på magen och utbrister: -Kom igen nu magen! Kom igen då!
Vet inte riktigt vad han menade med sin kommentar men jag tolkar den som om även han är trött på att vänta på sin bebis.
Vi hoppas att bebisen bestämmer sig för att komma ut till oss snart, den behöver inte nödvändigtvis stanna kvar alla dessa 15 dagar. Vi längtar alla tre efter att bli fyra!
